öfvertagit sällskapets ledning. Hans glädje blef emellertid kortvarig. I Norrköpings krönika omtalas, att Lewenhagen på den gamla Eggeska teatern den 8 oktober samma år gaf en representation, som fick ett ganska uppseendeväckande efterspel. Under mellanakterna roade orkestern publiken med åtskilliga musiknummer. Plötsligt spelades upp Marseljäsen, hvaråt publiken genast applåderade och muntert stämde in i den kända melodien. Bland åskådarna befann sig en af stadens präster, den frejdade människovännen och stadshistoriografen Hans Olof Sundelius, för hvilken aftonen blef ödesdiger. Domkapitlet anbefalldes af regeringen "att gripa in mot den Herrans tjänare, som på stadens komedihus offentligen demonstrerat sin sympati för ett revolutioneradt folk", och han blef genast förpassad till en af stiftets aflägsnaste skogsbygder. Stadsbornas deltagande följde honom dock, och man åvägabragte en större insamling till hans förmån. Hvad teaterdirektören beträffar, blef han förbjuden att vidare gifva några representationer. Truppen upplöstes, och själf råkade han i nödställd belägenhet att döma af följande rim, som han satte in i Norrköpings tidningar:
Man mig fråntagit allt mitt väl,
och björnar hela raden
gör, att jag suckar i min själ:
Ack, kom jag som prästen ur staden!"
Det lyckades honom emellertid omsider, ty i slutet af december debuterade han på Munkbroteatern såsom Moritz Frisenhjelm i "Den besynnerlige".
⁎
