102
Hon låg då i en elegant smyckad sängkammare, under en rikt draperad tronhimmel, på svarta sammetshyenden och distribuerade entrékorten till hvar och en, som hade lust att ganska dyrt betala denna anblick. Öfverstinnan Malla Silfverstolpe, hvilken såg henne såsom Klytemnestra i Racines ”Iphigénie”, skrifver i sin dagbok: ”Iphigénie är kanske den förträffligaste af alla franska tragedier. Det största nöje i världen vore att se denna pjäs väl spelad af jämngoda skådespelare med samma talang och fullkomlighet som m:lle Georges uti Klytemnestras roll. Jag glömmer henne aldrig. Hur hon uttryckte stolthet, vrede, moderskärlek, afsky! Hon var sublim, då hon omfamnade sin dotter, tycktes vilja beskydda henne mot hela världens anfall, då hon afhörde Ulysses’ berättelse, och då hon påminde om Atreus’ gästabud och solens stannande i sitt lopp.” En annan kväll såg hon henne såsom Aménaide i ”Tancrède” och skrifver: ”M:lle Georges tycktes mig sublim i sitt minspel och sina rörelser. Hennes deklamation är ibland af en fulländad sanning, men är icke alltid naturlig. Det tycks mig som hennes konst lärt henne att uttrycka känslor, som äro främmande för hennes hjärta, hon uttrycker bättre stolthet och passion än ömhet och godhet. Hon förvånar, hon uppskakar, men hon rör icke.”
M:me de Staël åsåg alltid dessa franska representationer från direktionslogen, dit hon var inbjuden. I känslan af sin egen storhet såsom skådespelerska och deklamatris — hon betraktade sig ju som elev af Talma — visade hon en löjlig afundsjuka mot m:lle Georges, som hon samtalsvis kallade ”ce
