Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/128

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

122

I februari 1814 gafs för första spången den roliga enaktsoperetten ”De löjliga mötena” med musik af Nicolò Isouard, ”Cendrillons” kompositör, och väckte mycket bifall. Tobakshandlanden Snusemark har dragit sig ifrån affärerna och bosatt sig på en liten landtgård i närheten af Stockholm tillsammans med sin stolta och kalla dotter Regina och sin systerdotter Lovisa, som är menlösheten själf. En vacker dag måste Snusemark fara in till staden i sällskap med sin dräng Blundström, en lika stor kruka som hans herre. De bägge flickorna passa genast på att stämma möte med sina tillbedjare, som de stänga in i hvar sitt kabinett. I huset finnes en kammarjungfru Lotta, hvars älskare, drängen Hurtig, begagnar sig af tillfället för att smyga sig in och gömma sig under det stora dukbelagda bordet midt på scenen, utan att Lotta vet om det. Under en scen, som de båda tillbedjarna ha med hvarandra, byta de rum, och när Lovisa kommer med ett ljus i handen för att öppna dörren åt sin Leander, träder Cesar ut ur rummet. Hon gallskriker och ropar på hjälp. Regina och Lotta störta in på scenen. Just i samma ögonblick komma Snusemark och Blundström tillbaka, emedan patron blifvit rädd för röfvare i skogen. Gubben säger god natt åt flickorna, som gå sin väg förtviflade, låter Blundström väl stänga alla ytterdörrar och sedan hjälpa honom på med nattrock och nattmössa, hvarefter han slår sig ned vid bordet. Herrn och drängen skrämma upp hvarandra genom att tala om röfvarna i skogen. Då få de till sin fasa se först den ena kabinettsdörrn och strax därpå den andra sakta öppna sig, och Cesar jämte