Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/163

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
157

”En halfgud genom dygd han gudasäte fick,
och nu, att folkens agg försona,
han till de dödlige som halfgud återgick,
att byta ut sin strålkrans mot en krona.”

Därefter sjöngos kupletter af representanter för olika svenska landskap (en soldat, Lindström; en bonde, Kinmanson; en bondflicka, Elise Lindström; en sjöman, Berg), baletter dansades af bondfolk, sjömän och grufarbetare, och kören sjöng:

”Balder och Forsete härske i Norden,
gudarnas älsklingar, gudarnas lån!
Styrkan och Rättvisan skänktes åt jorden.
Lefve Karl Johan och Oskar, hans son!”

Det hela afslöts med följande sång af en hundraårig blind gubbe, framställd af Lars Hjortsberg:

”Jag nu lefvat nog — ty jag får,
Karl Johan, min konung Dig kalla.
Jag skådat för hundrade år
den tolfte bland Karlarna falla.
Då, kanske i afton, jag går
så nöjd i den trettondes spår —
från Dig skall jag hälsa dem alla!”

Med anledning af den gamle kungens frånfälle inställdes spektaklerna på de kungliga teatrarna ända till den 7 april, sedan den djupa sorgen dagen förut blifvit aflagd. Den populäre och i de högre kretsarna särdeles uppburne spanske envoyén, chevalier José de Moreno gaf emellertid redan den 24 mars stor supé, vid hvilken kronprinsen var