Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/162

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

156

Orkestern måste på publikens begäran flera gånger spela upp folksången, i hvilken hela salongen entusiastiskt instämde, och som afslutades med ett "lefve konungen!", ledsagadt af de lifligaste hurrarop.

Kröningsfestligheterna illustrerades äfven af ett galaspektakel, hvarvid uppfördes ett allegoriskt divertissemang, "Balder", med ord af Valerius och musik af Du Puy. Man såg där Idaslätten med asken Ygdrasil och Vishetens källa vaktad af Mimer samt kör och dans af älfvor och flodgudar. Nornorna (Sofia Sevelin, Charlotte Erikson-Wikström och Jeannette Wässelius) uppträda och sjunga. Skuggorna af Yngve Frey, Ragnar Lodbrok, Magnus Ladulås och Gustaf Vasa frammanas af dem och harangeras, hvarpå en af dem slutligen inspirerad utbrister:

"När siste Vasakonungen är bjuden
till Odens sal att lönas för sin dygd —
då stiger Balder, den älskade guden,
neder till Skandiens suckande bygd.
Asators ättling med ödet skall strida,
Forsete, sonen, skall gå vid hans sida,
Kraften och Rättvisan skiljas ej åt.
Balder skall sänkas i glänsande ståt,
buren på Bifrost till slätten kring Ida —
Balder skall komma — det sker — o, det sker!"

Nu öppna sig skyarna i fonden, och Balder (Söderman) och Forsete (den sjuttonårige eleven Torsslow), allegoriskt framställande konungen och kronprinsen, stiga ned och stanna några ögonblick på Bifrost, under det att hela scenen ljusnar, och en kör af andar hälsar dem. En af nornorna säger nu bland annat: