Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/177

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
171

1818 tillbaka från den scen, hvars prydnad hon under så många år varit, och ägrnade sig från 1819 till 1823 åt teaterns elevskola, där hon fortplantade de grundliga kunskaper i människoframställningens svåra konst, som hon själf en gång inhämtat af sin läromästare, den store franske aktören Monvel, under hans vistelse i Stockholm.[1] I sin krafts dagar glänste hon såsom Tilda i ”Oden”, abbedissan i ”Korsfararne”, Zima i ”Mohrerne i Spanien” samt i titelrollerna i ”Virginia”, ”Chelonid”, ”Johanna af Montfaucon” och ”Den svartsjuka hustrun”. Vid sitt tillbakaträdande erhöll hon hela sin lön i pension såsom ett erkännande af hennes stora förtjänster och hennes trägna arbete i teaterns tjänst. 1808 blef hon gift med den skicklige gravören Gustaf Ruckman och avled den 17 april 1847, sjuttioåtta år gammal.

1818 afgick äfven den förtjusande sångerskan fru Justine Casagli, född Wässelius, från Kungliga teatern. Hon hade en utmärkt vacker och böjlig sångröst, förenad med ett behagligt utseende och mycken grace i sitt uppträdande. Publikens lifliga bifall vann hon framför allt såsom Zerlina, Cherubin och Papagena. Hon var en yngre syster till operasångerskan Jeannette Wässelius och blef 1812 vid nyss fyllda sjutton år gift med premiärdansören, italienaren Ludovico Casagli, anställd vid Kungliga teatern alltsedan 1794 och änkling efter sin första hustru, premiärdansösen Hedvig Millberg. Med honom reste hon nu till Italien, där hon skördade ännu mera bifall än i sitt fädernesland. I synnerhet lär hon ha

  1. Se Svenska teatern, del I sid. 193 och 197.