Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/178

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

172

väckt en utomordentlig hänförelse i Turin 1820, då hon såsom primadonna uppträdde i Rossinis ”Cenerentola” och genom sin förträffliga sång och sitt intagande spel åstadkom, att operan kunde ges tjuguåtta gånger å rad för fullt hus. I Rom 1823 hade hon en lika lysande framgång i Rossinis ”la Donna del lago”, och i Lucca 1827 ”gjorde hon sig odödlig”, såsom en därvarande entusiasmerad musikrecensent skref, i Cimarosas ”il Matrimonio segreto”. Jämte fru Sevelin, som 1819 sjöng i Köpenhamn och Hamburg, är hon den första svenska, som uppträdt på utländsk scen. Från Italien reste de båda makarna till München, där fru Casagli erhöll anställning för längre tid. Hennes man, ”den gamle italienske sprätten”, som friherrinnan von Knorring kallar honom, dog emellertid i Lucca 1831, och då hon redan länge längtat efter sitt hemland, beslöt hon nu att, fri och ledig som hon var, dit återvända. Innan hon anträdde denna besvärliga och dyrbara resa, ville hon emellertid försäkra sig om att här finna sin utkomst. Hon skref därför från Parma, dit hon begifvit sig, till kungliga teaterdirektionen och begärde engagemang, men fick till svar, att alla hennes forna roller innehades af andra artister, och att ingen plats fanns ledig. Man hade nämligen här ryktesvis hört omtalas, att hennes röst skulle förlorat sig. Detta direktionens bref var ett hårdt slag för henne och drog ett streck öfver alla hennes leende förhoppningar. Hon insjuknade, och då det numera var henne likgiltigt, hvar hon trånade och led, kvarstannade hon i Parma. Hon började plågas af yrselanfall, och under ett sådant störtade hon sig i ett obevakadt ögonblick ut