välljudande stämma. Redan i sin första roll, Ninius’ skugga i ”Semiramis”, 1802 väckte han uppmärksamhet och anförtroddes sedan en mängd viktiga roller såsom Leon i ”Slottet Montenero”, Seid i ”Mohomet”, Rudolf i ”Korsfararne”, Yngve i ”Oden”, Appius i ”Virginia” och ”Svante Sture”. Om hans Karl Gustaf i Kellgrens skådespel ”Drottning Christina” skrefs i
Axel Cederholm såsom Appius. Efter gravyr af L. H. Boos 1824.
Journalen: ”Anmärkaren vore orättvis, om han ej erkände den förtjänst, hvarmed herr Cederholm spelade Karl Gustaf. Första scenen i första akten och i synnerhet den sköna apostrofen till Gustaf Adolf, som han gaf med en sublim rörelse; scenen med drottningen i andra akten, utmärkt af värdighet och den första kärlekens intressanta blyghet; den påföljande med de la Gardie, stämplad af en försmådd tillbedjares hela förtrytsamhet, voro i synnerhet
