176
hans sköna ställen.” Rent af mästerlig lär han ha varit såsom Dorval i fyraaktsdramen ”Klosteroffren” och uti titelrollen i treaktskomedien ”Czar Peter skeppstimmerman i Holland”. Hans besynnerliga, högst retliga lynne, sorgen öfver en ung, älskad kvinnas död, hans ansträngande arbete vid teatern jämte en högst omåttlig böjelse för bordets nöjen åstadkom en tidig förslappning af hans kropps- och själskrafter och tvingade honom att redan vid fyrtio års ålder 1820 lämna scenen. ”Cederholms afgång”, säger Marianne Ehrenström, ”är en af de kännbaraste förluster teatern lidit.” Han hade äfven lyckliga anlag för målarkonsten och vann i sin ungdom flera pris i Akademien för de fria konsterna. Originalet till den vackra, här förut meddelade bilden af Karl XIV Johans hyllning är af hans hand. Han dog 1828.
1820 måste äfven Louis Deland skilja sig från teatern, där han redan under åren 1816–1818 varit tjänstledig på grund af ohälsa. Hans far kom såsom emigrant från Luxembourg till Sverige och blef kammartjänare hos Gustaf III:s gemål. Sonen föddes 1772 i Stockholm och debuterade vid tio års ålder på Bollhuset i baletten till operan ”Orphée”. Följande år skickades han på Gustaf III:s befallning till Paris, där han dels på konungens, dels på egen bekostnad vistades i fem år och undervisades i danskonsten af den berömde Gardel. Han återkallades sedan till Kungliga teatern och debuterade i januari 1792 uti baletten till operan ”Armide”. 1803 blef han andre och 1809 förste balettmästare och har såsom sådan komponerat inemot sextio baletter. Då
