hoffröken Sofia Silfversparre den, som spelte bäst, och hennes röst är granska vacker i det, som var att sjunga. Brukspatron Lorichs’ dotter, fröken Amalia Lorichs, var äfven rätt intressant jämte amiral Stedingks stjufdotter, fröken Hierta. De prononcera språket som infödda fransyskor. Grefve Adolf Schwerins grefvinna, född Ramsay, var Klio. Emot språket har jag intet att säga, men hennes gestes, att mycket höja på tåändan och för mycket fäkta med armarna, gjorde hennes spel mindre behagligt. M:lle Arppe var Terpsikore och dansade charmant, men är intet vacker. På det hela var det alltid ett vackert spectacle, och föreställer jag mig, att Kronprinsen varit nöjd därmed. Hans Maj:t, som vid ankomsten syntes mycket matt, upplifvades synligen. Vid bortgåendet följde Kronprinsen med honom utan kappa och gick nästan baklänges trapporna utföre för att understödja Konungen. De äro branta och smala, så att de plåga en stark, ännu mer en på knäna svag person. Efter spectaclet var där bal och souper, som jag var nog filosof eller ekonom att ej bevista, efter den kostade 4 rdr banko. Ehuru dyrt här är, så kan jag dock litet längre framföda mig med dem än endast en afton.
I går var den stora Amaranterorden samlad, och Hans Kungl. Höghet Kronprinsen benådade den med sin närvaro och emottog den stora dekoration samt åtog sig efter Konungen protektion. Samlingen var ganska talrik. Alla damerna voro hvitklädda, och 20 af dem, de vackraste som äro i orden af fruar, fröknar och m:lles, hade öfverenskommit att vara med blomstergirlander på hufvudet och äfven kläderna garnerade med blomster. Stormästaren baron Fleming med ordens högre ämbetsmän mötte, när Prinsen steg utur vagnen, och på första perron stodo alla damerna. Kammarherren Lilljenheims fru och bryggaren Westmans, två näst Fersens och Koskullska damer vackra personer, presenterades, och Prinsen gaf dem högra och venstra handen och fördes af dem uppför trapporna och
