franskfödda, vid Stockholmshofvet ytterst illa tålda ”underhofmästarinna” madame de Flotte reste hon därför den 4 juni tillbaka till Frankrike, där hon i Paris lefde under namn af grefvinna af Gottland, och återvände till Sverige först sommaren 1823 i sällskap med prins Oskars sköna brud.
Under sommaren återvann konungen sina
krafter och återtog fram på hösten regeringen. Hans
födelsedag den 7 oktober högtidlighölls genom en
representation på Slottsteatern, hvarvid
Pigault-Lebruns enaktskomedi ”L’amour et la raison”
uppfördes, som tio år förut i öfversättning af Ludvig
Manderström gifvits på Arsenalsteatern, dock utan någon
större framgång. Den unga änkan återgafs af
statsfrun, grefvinnan Aurora de Geer, kammarjungfrun
af hoffröken Koskull, tillbedjaren af friherre
Reinhold Adelswärd, kammartjänaren af grefve Karl
Löwenhielm och ett par biroller af Gustaf Peyron
och sieur Passy. Därefter uppfördes ett för
tillfället af Lemoine sammanskrifvet ”Divertissement”,
där konungen förhärligades i Soliman den andres
person, framställd af författaren. Sultanens
födelsedag är inne. Några af seraljens fruntimmer plocka
blommor i trädgården, men förvägras detta af
Osmin, eunuckernas chef, spelad af kaptenlöjtnanten,
öfverste Axel Mörner. Elise, en kvick och glad
fransysk slafvinna i Marianne Koskulls gestalt,
upplyser honom om anledningen till blomsterhyllningen,
hvarpå han hjälper dem och förklarar Elise sin
