Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

40

och kastar sig i Solimans famn, hvilken nu hyllas af de närvarande med blommor och kransar. Aurora, som på Bajazets begäran återfår sin frihet, sjunger en sång, till hvilken Bernhard Crusell komponerat musiken, och högtidligheten afslutades med en balett, arrangerad af Deland, och en kör på melodien ”Göterna fordomsdags drucko ur horn”, hvars sista vers lydde;

”Protége, o ciel son regne glorieux:
Veille avec soin sur ses jours précieux!
Que ses sujets
goutent en paix
le doux bonheur
de voir un roi qu’a choisi notre coeur!”

Drottningens namnsdag en vecka därefter firades äfven genom ett spektakel på slottet, då man gaf ”La revanche”, komedi i tre akter af Roger och de Lesser, 1815 i öfversättning af Remmer införlifvad med Kungliga teaterns spellista under namn af ”Den höge rivalen”. Innehållet är i korthet, att den nyvalde konungen af Polen sedan några dagar uppehåller sig under namnet Ramir i en simpel riddares dräkt på grefve Lowinskys slott i Karpaterna för att göra sig älskad för sin egen skull af dennes dotter Eliska. Man misstänker slutligen, att han är fursten af Kalitz, hvilken ehuru personligen obekant nyligen anhållit om Eliskas hand. Emellertid anländer den verklige fursten af Kalitz jämte Eliskas broder Henrik, och när dessa få veta, att kungen antagit furstens namn, presenterar Henrik helt djärft den senare såsom kungen af Polen, hvaraf åtskilliga