Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
41

muntra förvecklingar uppstå, som sluta med att konungen under furstens namn vinner den sköna Eliskas hjärta och hand. Pjäsen var särdeles lämplig för ett societetsspektakel på hofvet. Alla tre akterna tilldraga sig i samma dekoration, en götisk riddarsal, de polska kostymerna äro vackra och klädsamma, och karaktärsteckningen erbjuder inga som helst svårigheter, pjäsen spelar sig själf. Konungen af Polen framställdes af friherre Reinhold Adelswärd, Eliska och hennes kammarjungfru af hoffröknarna Koskull och Wachenfelt, öfriga roller af herrar Arbin, von Eissen, Bergenstråhle, Ehrengranath och Manderström. Representationen afslutades med en balett, och verser till drottningen, skrifna af Lemoine, afsjöngos af prins Oskar. Under Löwenhielms direktörstid togs pjäsen upp på Dramatiska teatern och kvarstod på dess repertoar ända till 1837, ehuru den aldrig hann gifvas mer än tjuguen gånger. Vid premiären den 19 januari 1815 spelade Lars Hjortsberg grefve Lowinsky och Charlotte Erikson hans dotter Eliska, Gustaf Åbergsson fursten af Kalitz samt Cederholm konungen, hvilken roll vid reprisen 1827 öfvertogs af Nils Almlöf.

Den 17 oktober öfvervoro de kungliga personerna första representationen för spelåret på Operan, hvarvid ”Cendrillon” uppfördes. Konungen och drottningen samt kronprinsen sutto i den griljerade logen på andra raden, prins Oskar i sin loge på första raden, hvilken konungen fordom såsom hertig disponerade för sig och sitt hof. Märkvärdigt nog var detta första gången Karl XIII bevistade något offentligt spektakel, sedan han blifvit konung. Också hälsades hans