han tagit vägen. År 1818, säger Cornet, satt jag med en vän på ett värdshus. En gammal herre med snöhvitt hår, hvit halsduk och blå rock, i hvars knapphål en orden lyste, satte sig bredvid oss och fjättrade snart vår uppmärksamhet genom sitt fina sätt och sina snillrika anmärkningar. Han berättade, att han var professor i Dublin, och att han kommit för att med kejserliga naturaliekabinettet i Wien införlifva en naturhistorisk samling från Irland och Lappland. Kejsaren hade till belöning skänkt honom en gulddosa fylld med dukater. Min vän såg oafvändt på honom och sade slutligen: "Förlåt, men är inte ert namn Gieseke?" — "Jo, så heter jag verkligen." — "Då är ni också koristen från Freihaus!" — "Har varit", svarade naturforskaren leende. Med ens stod den flydda tiden framför oss. Minnen, infall, scener och grupper fingo åter lif. Och det var då vi fingo veta, att "Trollflöjtens" libretto icke var af Schikaneder utan af Gieseke, hvilken såsom frimurare fruktat bli upptäckt och därför hastigt lämnat Wien. Endast Papageno och Papagena erkände Gieseke vara Schikaneders skapelser.
I Stockholm uppfördes operan första gången den 30 maj 1812 och annonserades då "De egyptiske mysterierne eller Trollflöjten. Skådespel med sång i fyra akter af Schikaneder, öfversättning af H. A. Kullberg, musiken af Mozart." Rollinnehafvarna vid detta tillfälle voro: Sarastro, August Stieler; Tamino, Gustaf Lindström; talaren, Axel Cederholm; tre präster, Gabriel Åman, Fredrik Kinmanson, Johan Wikström; Nattens drottning, Sofia Thunberg; Pamina, Elise Frösslind; Papageno, Louis Deland;
