Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

58

och Isis' tjänare etc." göra en paus framför "tjänare" och med en djup bugning använda ordet såsom en vänlig morgonhälsning. Han kunde icke reparera dumheten, ty han fick aldrig göra om rollen. Däremot lät man honom försöka sig som Kasper i "Friskytten". Han blef då af en annan muntergök narrad att under scenen i Vargklyftan, när lågorna vid kulstöpningen slå upp ur marken, och Kasper förnöjd säger: "Här blir jag väl betjänt!", i stället utropa, för att betona sin underkastelse under Samiel: "Här blir jag väl betjänt!" Ett skallande skratt från salongen blef hans belöning, men debuterna afstannade.

En svaghet vid "Trollflöjtens" första framträdande hos oss var, att tärnornas och geniernas partier icke fullt kunde komma till sin rätt, emedan innehafvarinnornas röster icke voro tillräckligt skolade. Först vid reprisen den 21 april 1833 blefvo dessa stämmor besatta med verkligt utbildade sångerskor.

Ytterligare en succès vann Operan genom Henri Bertons lyriska skådespel i tre akter "Aline, drottning af Golconda", som hade sin premiär den 18 april 1811. Till framgången bidrog icke litet den glänsande iscensättningen, de af Deland komponerade baletterna och i synnerhet Jeanette Wässelius' briljanta återgifvande af titelrollen. Förträffliga voro äfven hennes unga syster Justine som Zelie samt Cederholm och Lindström i S:t Phars och Sigiskars partier.

Utom dessa trenne nyheter gjordes af Skjöldebrand några repriser, hvilka också tillvunno sig bifall, såsom Méhuls "Ariodant", hvilken opera sattes