anförtrodt att utföra under spelåren 1810—1812. Säsongen 1810 öppnades den 1 september med ett nytt program. Man gaf Kotzebues enaktare ”De begge tankspridde” med Brooman och Schylander i titelrollerna och en svensk treaktskomedi ”Andebesvärjningen” med kör och balett af P. A. Granberg. Innehållet af den senare pjäsen är i korthet, att friarna till en ung rik fröken pröfvas genom några besvärjelseupptåg, tillställda af en gammal öfverste, en vän till flickans far. Visserligen kan alltsammans förefalla temligen öfverflödigt, då samtliga friarna med undantag af styckets hjälte äro framställda såsom mer eller mindre narraktiga, hvilket både far och dotter längesedan märkt, men författaren har dock förstått att egga publikens nyfikenhet, och några af personerna äro rätt roligt tecknade. Däraf förklaras också, att stycket kunde under årens lopp uppföras ett tjugutal gånger. Nästa nyhet var den Kotzebueska tarfliga enaktaren ”Landtgodset”, som ej kunde ges mer än två gånger, oaktadt både Lars Hjortsberg och Karolina Kuhlman uppträdde däri. Lika stor otur hade samme författares enaktsdram ”Kejsar Clauditis”, där titelrollen med mycken förtjänst utfördes af Ahlgren. På dennes recett i december gafs för första gången Duvals treaktskomedi ”Henrik den femtes ungdomsår”, öfversatt af recettagaren, och rönte rätt mycket bifall, ehuru första akten är temligen långtrådig. Till efterpjäs uppfördes en likaledes af Ahlgren öfversatt lyrisk dram i tre akter, ”Henrik den fjerde”, hvilken dock ej kunde ges mer än den enda gången, så odräglig föreföll den. Till råga på
