Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/70

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

64

olyckan hade den nye kapellmästaren Heinrich Küster till stycket skrifvit en musik, som täflade i sömngifvande förmåga med själfva stycket. Det dröjde nu ända till den 13 mars 1811, innan någon ny pjäs syntes på repertoaren. Då uppfördes en historisk dram i tre akter, ”Elisabeth eller En dotters hjeltemod”, hvars innehåll lär hvila på en verklig tilldragelse. En ung flicka fattar det vackra beslutet att rädda sin far från landsflykten och vandrar under de förskräckligaste faror och äfventyr genom hela Sibirien ända fram till S:t Petersburg för att begära nåd för honom inför tsaren. Pjäsen är icke just så väl skrifven, men om det funnits en god tragedienne för den unga flickans roll, hade det betydligt hjälpt upp saken. Nu föll stycket ohjälpligt på att fru Rydbergs glada subrettmin och koketta klädsel på det skarpaste stred mot Elisabets hela karaktär. Fadern spelades af Ahlgren, tsaren af Cederholm, guvernören af Hjortsberg och älskaren af Åbergsson. Kort därefter gafs en fars i en akt af Kotzebue ”Sjöslaget och markattan”, som på grund af sin smaklöshet icke kunde uppföras mer än två gånger, trots att Hjortsberg, Deland och Elise Frösslind spelade hufvudrollerna. Under hela spelåret 1811—1812 gafs icke mer än två nyheter. Den 23 november uppfördes på fru Ruckmans recett för första gången en komedi på vers i fem akter af Duval i öfversättning af Herman Kullberg, ”Den elake husbonden”. Den handlar om en hustyrann, m:r Valmont, som botas af sin svåger. De tre första akterna kunde med fördel sammandragas till en enda, emedan de öfverflöda af upprepningar och longörer.