Sin rappellering i början af år 1856 hade han svårt att förlika sig med, och han öfverlefde den också helt kort tid. Redan den 29 juli var han endast ett minne. Journal des Débats innehöll den 21 augusti på sin första sida en med stor stil tryckt nekrolog, där han kallades ”en af Sveriges mest frejdade statsmän, Nestorn bland dess diplomater, hvars bortgång kännes icke blott i hans fädernesland utan äfven i Paris.”
Grefve Gustaf Löwenhielm. Efter gravyr Paris 1850.
De sex år Gustaf Löwenhielm förde spiran öfver de Kungliga teatrarna torde få anses såsom en af deras lyckligaste perioder. Han hade under sina resor sett hvad de franska, tyska, engelska och italienska teatrarna bjödo sin publik, utfördt af Europas berömdaste konstnärer. Det förträffliga sätt, på
