Hoppa till innehållet

Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

84

omtalar hemligheten för sin svåger Didrik Holst och visar sig sedan för Peder Bååt, som hon i hemlighet älskar, och som kommit till Gråmunkeklostret för att bedja nunnornas biktfar fortskaffa ett bref till abbedissan. Det sätt hvarpå alla sedan träffas i klosterkyrkan är af rätt stor effekt. Karolina Kuhlman såsom Märta Banér och Kristina Ruckman såsom abbedissan skördade i synnerhet mycket bifall, hvarjämte dekorationerna beundrades, framförallt interiören af klosterkyrkan i sista akten.

Det andra svenska originalet var en historisk dram, också ”med stort spektakel” och i fem akter, kallad ”Svante Sture och Märta Lejonhufvud” af den mångfrestande författaren Per Adolf Granberg. Det gafs för första gången den 31 oktober såsom recett för Karolina Kuhlman, hvilken utförde den kvinnliga titelrollen. Intrigen är grundad på den bekanta anekdoten, att Gustaf I vid ett tillfälle öfverraskat Svante Sture liggande på knä inför konungens gemål Margareta Leijonhufvud, med hvilken Sture förut varit förlofvad, och därvid låtit hänföra sig af ett ögonblicks svartsjuka, som likväl snart försvann, då han fick veta, att orsaken till Stures besök endast var att af drottningen begära hennes syster Märta till äkta. Granberg har dock förändrat hela situationen. Sture och Märta älska hvarandra, ehuru den senare af en oförklarlig nyck icke vill tillstå sin kärlek, och Sture tar på fullt allvar sin tillflykt till drottningen för att anhålla om hennes bemedling. Men kanslern von Pyhy, som äfven eftersträfvar Märtas hand, söker göra Sture misstänkt hos konungen samt lyckas till en tid. Sture rättfärdigar