126
rönte, föll det baron Åkerhielm in att till kompositören skrifva ett artigt bref, hvari han tackade honom för hans vackra musik och för det nöje den beredt alla våra musikälskare. Weber svarade härpå, att han icke kunde begripa på hvad sätt Kungliga teatern erhållit partituret, då det var hans egendom, och begärde att af teatern utfå det arfvode han erhållit af andra direktioner. Den tiden fanns emellertid ingen konvention, och teaterns affärer voro allt annat än lysande, hvadan den fordrade ersättningen alldeles uteblef, och korrespondensen upphörde.
Genom de i Stockholmsposten först synliga och sedan i bokform utgifna ”Bref från Paris af ett resande svenskt fruntimmer”, där en representation af ”Friskytten” i april 1826 beskrifves, kan man få en aning om, hur operan återgafs i Stockholm. ”Nu har jag ändtligen sett Friskytten — heter det — som öfver hela Europa och äfven här gjort så mycket uppseende. Han kallas Robin-des-Bois och uppföres på Théâtre royal Odéon. Han gafs i går afton för andra gången efter sin hvila och förbättring. Den pjäs man här spelar är öfversatt efter engelska öfversättningen och angliserad. Sålunda är ej mer än ett enda namn bibehållet nämligen Annas, men det är flyttadt till brudens person. Då jag ej minns de här brukade namnen, begagnar jag våra. När ridån gick upp, blef jag något ledsen, ty ett skönt fondstycke föreställde en den allra vackraste skog, där solen kastade sina strålar emellan de lummiga löfträden, en smärt gentil bonde med all den fransyska elegansen i gång och åtbörder kom fram och bepryddes, såsom den där skjutit ned skottaflan, och
