144
skonsamma sätt, hvarpå fäderneslandets vådor och den föregående styrelsens felsteg framställdes. Den 2 maj det året blef han hofkansler, den 9 juni statsråd och den 17 juni invald i Svenska akademien, där han dock ej kom att taga inträde förrän tio år senare. Åt honom och grefve von Essen anförtroddes nämligen beskickningen till Frankrike för att med kejsar Napoleon underhandla om fred samt begära hans förord hos kejsar Alexander. Det var vid deras första audiens Napoleon yttrade de bekanta orden: ”L’empereur Alexandre est généreux et grand. Qu’on se rapporte à lui!” Att under så ogynnsamma förebud kunna åvägabringa den fred, som den 6 januari 1810 afslöts med Frankrike, erfordrade icke ringa grad af underhandlingsförmåga, och genom ett smickrande handbref af konungen anmodades han kvarstanna såsom plénipotentiaire ad interim för att bringa till slut, hvad han så lyckligt börjat, till hvilket konungen förklarade, ”att ingen annan hade lika skicklighet”. Kejsar Napoleon visade Lagerbielke mycken uppmärksamhet på grund af den fintlighet och förslagenhet, hvarmed han förstått reda sig ur dessa ytterst vanskliga förhållanden, och både själsfrändskap och bildning förenade honom med ”århundradets störste man”, diplomaternas nestor såväl i år som klokhet, Talleyrand, ”denne öfverlöpare och Haltenicke” såsom den exalterade, lidelsefulla drottning Charlotte af Neapel kallade honom. Det säges, att Lagerbielke flitigt studerat denne underbare mans icke blott ordvändningar utan äfven sätt att vara. När Torsslow 1835 på Djurgårdsteatern uppförde Scribes komedi ”Strozzi och Martino”, hvars
