Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/159

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
153

om de tider, då en orimlig fördom, grundad på äldre epokers barbari och vidskepelse, nekat en förtjänt rättvisa åt skådespelarens yrke, utan att man vårdades eftersinna, att fullkomligheten i detta yrke är äfven så sällspord som i själfva vitterheten.

153-Lars Hjortsberg.jpg

Lars Hjortsberg. Efter litografi af O. Cardon.

”Fördomens epok är förbi”, yttrade han, ”och äfven under dess välde delades orättvisan icke af de upplyste och ädelsinnade. Garricks bårtäcke uppbars af brittiska pärer, Oldfields grift upprestes i Westminster, Lekain danades och hedrades af Voltaire, under samma tid som en fanatisk pöbel nekade vigd jord åt deras aflidna likars kvarlefvor.” Slutligen tillkännagaf han, att Akademien beslutit ”tillägga herr Hjortsberg, som med sin sällsynta talang förenar märkelig litterär bildning och språkkunskaper”, en