Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/160

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

154

guldmedalj, föreställande å ena sidan dess odödlige stiftares bröstbild samt på den andra dess valspråk: Snille och smak. ”Snillrikt har denne berömlige skådespelare”, sade han, ”uppfattat den stora mängd af olika roller han spelat; och smak lärer icke frånkännas honom af hvar och en, som besinnar, att sanning och natur höra till smakens högsta fordringar.” I det Lagerbielke öfverlämnade medaljen åt Hjortsberg, som därvid fällde glädjetårar, påminde han om det hägn denne en gång åtnjutit af Akademiens höge instiftare och beskyddare, och tillade, att ”ödet, som nämner Akademiens ämbetsmän, medgifvit, att detta vedermäle af hennes aktning och välvilja skulle tillställas honom af en man, som, genom sin dagliga befattning, med något anspråk på trovärdighet kunde intyga, hur väl det är förtjänt.”

Det dröjde femtiotre år, innan en dylik utmärkelse vederfors en annan skådespelare, Hamlets, Richard II:s och Timon af Athens snillrike framställare, Edvard Maurits Swartz, ”såväl för det grannsynta förstånd och den fina känsla, hvarmed han uppfattat, som äfven den lefvande sanning och åskådlighet, hvarmed han framställt Shaksperes storartade karaktärsbilder”.

*

Onsdagen den 8 januari 1824 uppfördes första musiknyheten under den nya regimen, enaktsoperetten ”Qvinnohataren” af Bouilly med musik af Pierre Crémont. En ung fransk öfverste har blifvit bedragen af en kokett och därigenom förlorat sin plats,