Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/161

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
155

sin kredit och sitt goda lynne samt har svurit alla kvinnor sitt hat. En tysk baronessa, hvars lif och heder han räddat under kriget i Tyskland, uppsöker honom för att försona honom med världen och sitt kön samt betala sin tacksamhetsskuld till honom med sitt hjärta och sin hand. Förklädd till bondflicka presenterar hon sig som hans trädgårdsmästares systerdotter, mildrar genom sin åsyn och sin röst hans kvinnohat samt besegrar det slutligen genom en framställning af baronessans tänkesätt och afsikter. Det hela är en obetydlighet, men musiken är ganska täck, och i synnerhet afslutningstrion äger rätt mycken förtjänst. Stycket, som redan 1811 uppfördes på Slottsteatern (se del III, sid. 32) mottogs af publiken med köld, ehuru det spelades utmärkt väl af Sällström, öfversten, Elise Lindström, baronessan, och Hjortsberg, trädgårdsmästaren, samt gafs ej mera än tre gånger.

På konungens födelsedag gafs detta år intet galaspektakel. Magistraten och borgerskapet hade i stället på börsen anordnat bal och supé, i hvilken de kungliga personerna deltogo. Lord Bloomfield, Englands dåvarande minister härstädes, säger i sina memoarer, att han aldrig inträdt i en balsal, där han som här blifvit så frapperad af ljuseffekten och den vackra samlingen af damer. Salen var dekorerad med emblem, och hela anordningen var smakfull och rik. Då de kungliga anländt, intonerade orkestern musiken till hyllningsverser, som skrifvits af pastor primarius Johan Olof Wallin och afsjöngos af de vackra röster, som tillhörde grosshandlaren Gustaf Collin, en ung herr Forsslöf, anställd på faderns