Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/223

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
217

(Hjortsberg). Med denna flicka hade Donalto en son, hvilken han tror vara död, men så är icke fallet. Han lefver hos sin morfar och heter Antonio (Sara Strömstedt). Donalto har en gång, utan att känna honom, räddat hans lif, och den adertonårige ynglingen, som nu igenkänner sin välgörare, önskar kunna återgälda honom detta genom att befria honom ur fängelset. Häri förekommes han likväl af kommendanten, grefve Della Porta, Donaltos gamle vän (Torsslow), som under förevändning att bättre kunna bevaka fången låter honom kvarblifva i sina egna rum, men vid nattens inbrott hjälper honom att, höljd i en kappa, taga till flykten. Antonio har emellertid fått veta, att kommendanten och kastellanen äro med sina hufvuden ansvariga för fångarna, inser för hvilket rysligt öde han skulle blottställa sin älskade fosterfar, om han följde sitt hjärtas bud samt gynnade Donaltos flykt, och besluter således att afstå därifrån. Men knappt märker han, att den honom förutan är verkställd, förrän han utom sig af förskräckelse söker hindra den och ringer i stormklockan utan att af kommendanten låta hindra sig. Statsprokuratorn hade likväl redan förut misstänkt något hemligt förstånd mellan de bägge vännerna och vidtagit anstalter för att hindra Donaltos flykt. Denne gripes följaktligen och återföres, Della Porta afsättes, och Antonio erhåller till sin stora bedröfvelse ett offentligt erkännande af statsprokuratorns tillfredsställelse. Della Porta, som skickats till ett annat fängelse, befrias emellertid af folket, hvilket han får på sin sida jämte en del af garnisonen, och hotar att angripa tribunalet. Prokuratorn besluter