Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

24

och knappt lämnar eftersinnandet rådrum att återvända i sig själft. Lägg härtill en ande, som gör den i alla pjäser så svåra expositionen, som sedermera än visar sig, än låter höra sig, tvenne galna, fem personer som dö på scenen och en utanför — en duell i närvaro af ett hof, tvenne bägare, som gå omkring — och man bör kunna förklara sig det ofantliga tilloppet af åskådare. Det borde utan möda kunna förutses, att denna pjäs skulle ge hvad man kallar fullt hus. Men man skulle helt visst mycket misstaga sig, om man af det bifall 'Hamlet' vunnit gjorde någon slutsats till förmån för tragedier af annat slag." Författaren hoppades till sist, att "Hamlet" och dess genre icke hos oss skulle utesluta "Iphigenies" och "Zayrs".

Till skådespelets framgång hos oss bidrog i icke ringa mån det i allmänhet förtjänstfulla återgifvandet af de respektive rollerna, främst af Åbergsson som Hamlet, samt den omsorgsfulla uppsättningen, hvilken godt kunde täfla med kontinentens bästa framföranden, enligt kompetenta personers försäkran. Dekorationerna voro skickligt anordnade och kostymerna smakfulla och präktiga. Lars Hjortsberg framställde Horatio "så, som man af den erkände mästaren hade rätt att vänta", efter hvad Litteraturtidningen yttrar, "ehuru rollens beskaffenhet ej gaf tillfälle att utbreda en stor talang". Man måste dock förvåna sig öfver, att denna roll tilldelats den oöfverträfflige framställaren af den borgerliga komediens karaktärer, den då fyrtiosjuårige komikern med den undersätsiga och trinda figuren. Men det fanns icke många dugliga