60
befallde brodern slå igen sin kryddbod och skilja sig från sin hustru, som var af för låg börd för hans egen nya värdighet. Han besluter att till aftonen ”tvinga borgerskapet att frivilligt hylla honom med lefverop” och förlänar sin rättstjänare Klaus titeln geheime-rådhus-nyckelbevarare, där Hjortsberg på ett högst befängdt sätt placerade bindestrecket på orätt ställe. Högtider af skratt bereddes åskådarna också af Anna Frodelius såsom borgmästarens mamma, fru extra landttullinspektorskan Stork; Maria Deland såsom stadsacciskassaskrifverskan Morgonrodnad; Karolina Svanberg såsom fru öfversyltochfiskhandlerskan Simpa; och Per Sevelin såsom hennes tillbedjare, herr ordinarie potatisbränvinsbränneridirektionskommissarien Gök. Man var stormförtjust öfver alla dessa lustiga figurer, som, hvarje gång de tilltalade hvarandra, upprepade de långrandiga titlarna. Men om publiken visade sig belåten, var detta ingalunda fallet med kritiken. ”Man har sedan några år satt i fråga, om Stockholms teater kunde falla djupare än den gjort”, hette det i Anmärkaren för den 24 mars med anledning af den ”låga” pjäsen. ”Denna fråga synes vara besvarad, sedan ’Carolus Magnus’ blifvit uppförd.” Åbergsson, som öfversatt stycket, insände ett genmäle, hvarpå han erhöll ett tämligen groft svar. Journalen uppträdde nu till direktionens värn och anförde som skäl för att sådana obetydligheter togos upp till omväxling med de stora pjäserna, att teaterns personal spelade på dubbla scener fem à sex gånger i veckan ”under den kallaste årstiden i ett hårdt luftstreck och på teatrar, där ingen inrättning finns, som kan
