82
innan drottningen kom till Sverige. I synnerhet var detta fallet under hösten 1820, som väl kan anses ha utgjort glanspunkten af hofvets nöjeslif under Karl Johanstiden. Tre hela veckor ägnade man sig åt societetsspektaklers gifvande med undantag af några aftnar, hvilka upptogos af konserter. Om förmiddagarna repeterades efter déjeunern, som serverades klockan elfva. Först klockan fem visade sig konungen för sina gäster, hvarefter en splendid middag intogs, under hvilken han merändels var vid ett briljant lynne och roade de närvarande med den ena historien efter den andra. På aftonen spelades på franska språket en fin komedi med någon lustig fars eller vådevill efteråt, hvarpå supén serverades klockan tio, till hvilken de agerande tillätos infinna sig i sina teaterkostymer. Orkestern, som utgjordes af hofkapellets förnämsta artister, anfördes af Du Puy, hvilken var befalld ditut under sejouren och erhöll den nåden att få infinna sig i societeten, då den var samlad i salongen en kort stund efter måltiderna. Servering af té och andra förfriskningar ägde rum å teatern under mellanakterna. De skickligaste aktörerna och aktriserna voro grefve Gustaf Löwenhielm, friherre Gustaf Lagerbielke, som 1821 erhöll greflig värdighet, grefvinnan Karl Löwenhielm, född friherrinna Ebba de Geer, grefvinnan Marguérite Falkenberg, född Gyllenborg och hoffröken Marianne Koskull. Ibland uppträdde äfven kronprinsen på tiljan. Lagerbielke var en lifligt uppskattad författare till den handskrifna ”Le furet des salons et des coulisses”, som i ett spirituellt språk redogjorde för dagens händelser och spektakelaftnarnas små
