den till hösten. De ordinarie representationerna afslutades redan den 29 maj, och på Lindmans recett den 3 juni måste den annonserade efterpjäsen ”Tillfälle gör tjufven” utbytas mot ”Två ord”, emedan äfven Lars Hjortsberg träffats af den gängse sjukdomen. Likaledes måste arbetena på de nästan färdiga pjäserna ”Wallensteins död” och ”Felsheims husar” afbrytas. Under förberedelse voro dessutom ”Ryno”, ”Fidelio”, ”Macbeth” och ”Orleanska jungfrun”.
Den enda nyhet, som uppfördes våren 1831, var ”Nya garnison”, gifven första gången den 8 april, med hvilken behagliga enaktare Beskow väckte till nytt lif en sedan århundradets början hos oss förgäten konstform, vådevillen, som i Danmark kort förut nyskapats af Heiberg, och i Frankrike, synnerligast efter julirevolutionen, blifvit parisarnas förtjusning. Stycket är ursprungligen franskt, sedermera bearbetadt på tyska, därifrån af Heiberg öfversatt till danska, och slutligen från danska till svenska af den på 1850-talet såsom ministerresident i Madrid bekante Johan Vilhelm Bergman. Verserna äro af Beskow, musiken vald af honom och arrangerad af Berwald. Intrigen är ingenting annat än ett maskeradupptåg under karnevalen, hvilket sju unga damer, förklädda till soldater, besluta utföra i afsikt att träffa sina bröder och tillbedjare, som för en obetydlig förseelse sitta arresterade på en vid hafskusten belägen förfallen fästning, hvars hela garnison utgöres af trenne invalider, kommendanten inberäknad. Detta skämt, som orsakar många verkligt roliga scener, slutar med ett annat, som går ut på
