Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/164

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

158

”Mohrerne i Spanien”, ”Sömngångerskan”, ”Baschan i Suresne”, ”Nya öfversten”, m. fl.

Den första nyheten under spelåret utgjordes af en bland dessa ofvan omtalade trenne enaktare, hvarmed man försökte friska upp den gamla repertoaren, ”Ålderdom och dårskap”, af Erik Rydqvist fyndigt lokaliserad från franskan. Detta var äfven fallet med hans öfversättning af den Scribeska enaktskomedien ”Aptit utan pengar”. Bägge dessa småsaker hade i Paris gjort furor genom den berömde Potiers utförande af hufvudrollen, och Sevelins utseende och spelsätt påminde rätt mycket om hans franske kollegas. I den förra, för första gången gifven den 2 september, framställde han en gammal sprätt, baron Torrved, som vill gifta sig med en ung flicka, men naturligtvis blir lurad på konfekten af sin brorson. Sevelin var förträffligt kostymerad och alldeles utmärkt i rollen, som han märkvärdigt nog spelade utan den minsta öfverdrift. Dialogen innehöll en mängd små lustigheter, hvilka särdeles roade publiken, t. ex. när Torrved talade om, att ”Bröderna Philibert” skulle några dagar därefter gifvas på Kungliga teatern, där kusin Pastoreaus roll spelas af Sevelin, och att man då säkert skulle finna honom där, eller när han läste upp ur Aftonbladet ett bref från Vesterås, som kort förut stått där, hvari det berättades, att ”vinden en längre tid blåst från vester i alla väderstreck mellan söder och norr”. Kapten Lindeberg, Beskows svurne fiende skref i sin tidning några dagar efter premiären: ”När recensenten gick från teatern och tänkte på, att ”Ålderdom och dårskap” var den första nyheten för säsongen och möjligen kunde