Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/165

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
159

vara ett profstycke på dess blifvande repertoar, öfverföll oss en rysning, men hvilken förmodligen härrörde från den kalla aftonluften”. Pjäsen slog emellertid an och gafs under årens lopp med Sevelin som Torrved inemot fyrti gånger. Samma lycka beskärdes ej den andra pjäsen ”Aptit utan pengar”, som för första gången uppfördes den 4 november såsom efterpjäs till ”Vattendragaren”, men redan efter fem gånger försvann från affischen. Sevelin spelade där den bankrutterade fältkommissarien Magerman, som, alldenstund han är en stor vän af ett godt bord, söker ersätta kassans brist genom sitt snilles tillgångar. Han blir emellertid öfverallt bedragen i sina förhoppningar och bjuder sig slutligen till gäst hos den af åskådarna, som spisar ensam till kvällen. Detta öfverraskande slut mottogs af publiken med väldiga handklappningar och hurrarop. Någon tid före premiären stod i Aftonbladet en nidvisa till ”Farbror Mårten”, med hvilken signatur Anders Lindeberg undertecknat några kåserier i sin tidning, och som sedan blef hans öknamn. Den var författad af den då mycket ryktbare advokaten Andreas Möller, jämte Hierta grundläggare af Aftonbladet och en af våra mest begåfvade humorister.Anm Visan lydde:

”Jag drömde jag var direktör,
uti min hand låg scenens spira,
och maskinist, artist, sufflör
min makt, mitt snille syntes fira.
Jag vaknade — min dröm försvann —
och jag som Post mig återfann.”

När nu Magerman söker beveka klädesfabrikören Flanell, som gifter bort sin dotter, att bjuda honom