Hoppa till innehållet

Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/168

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

162

Dennes svartsjuka väckes, och han utmanar sin rival till envig, hvilket denne antar först, sedan han besegrat Malcolms här och tillfångatagit hans anhängare. Till allmän förvåning upptäckes det, att främlingen är kungen själf, hvilken nu påbjuder allmän försoning och förenar de bägge älskande.

Dekorationerna voro mycket vackra, i synnerhet första aktens utsikt öfver sjön Katrinn med Malcolms borg i fonden. Elinas båt gick med en ny mekanism öfver vågorna, ej mellan dem, såsom teaterbåtar vanligen göra, och vände midt på scenen, hvilket gjorde stor effekt. Andra aktens nygjorda götiska sal med troféer och jaktredskap tog sig ståtligt ut, och det kungliga tältet i sista akten med lägret rundt omkring bildade en praktfull tafla. De skottska kostymerna voro nya och särdeles smakfulla, ehuru man till åtskilliga af dem lär ha användt för smårutigt tyg, hvarigenom färgerna på afstånd sammanflöto. Allt var i stil, utom sjöfrökens mössa, hvilken ej var högländsk, men, tillägger den dåtida anmärkaren, ”damer kläda sig sällan i sträng kostym, utan välja det som klär bäst” — och så är det nog än i dag. Paul Lindau skrifver i en af sina kritiska uppsatser 1895: ”Es gehört zu den Ausnahmen und ereignet sich nur unter besonders günstigen und streng künstlerischen Bedingungen, dass sich die Schauspielerinnen richtig anziehen — ich meine so, wie es durch den Geist ihrer Rolle geboten wäre”.

Operan, som saknar uvertyr, utmärker sig för sköna harmonieffekter samt prakt i körer och ensemblesaker, och Malcolms ryktbara aria i tredje akten ”Ömma vän, o hjärtats härskarinna” anses ju