Den här sidan har korrekturlästs
173
som vanligt utmärkt. I första akten sades hon till och med ha varit mera Wallenstein än Wallenstein själf. Almlöf tycks ha försummat att betona det drömmande, melankoliska draget hos mystikern.
Däremot fick han förträffligt fram den ärelystne, glänsande och frikostige fältherren och firade i tredje akten en fullständig triumf, då han inträdde i audienssalen. ”Det går liksom en sval och förfriskande fläkt öfver åskådaren, yttrar Heimdall, och denna scen