182
gånger, hvarefter den fick hvila ända till 1865, då den återupptogs med Signe Hebbe som Leonora. Den blef då bättre uppskattad af publiken och erkänd för det mästerverk den verkligen är inom operans område, och har sedan då och då dykt upp på repertoaren bl. a. 1888 med Karolina Östberg, som länge och med stor framgång sjöng titelrollen. Den 20 november 1905, hundrade årsdagen af första representationen i Wien, uppfördes ”Fidelio” för femtionde gången i Stockholm, äfven då med henne i Leonoras parti. 1913 gafs operan femtitredje gången, hvarvid friherrinnan Skogman utförde rollen, som ett år därefter öfvertogs af Nanny Larsén vid femtisjette representationen.
Förutom de två nya operorna ”Sjöfröken” och ”Fidelio” repriserades under spelåret tjugu större musikverk och tolf småsaker i en och två akter. De kompositörer, hvilkas arbeten sålunda kommo till uppförande, voro Mozart (Don Juan, Figaros bröllop), Haydn (arr. mel. till Oxmenuetten), Beethoven (Fidelio), Weber (Friskytten, Preciosa), Spohr (Jessonda), Himmel (Fanchon), Weigl (Schweiziska familjen), Cherubini (Vattendragaren), Rossini (Tankred, Barberaren, Sjöfröken), Bruni (Fiskaren), Grétry (Richard Lejonhjerta), Dalayrac (Slottet Montenero, Leheman, Gubben i bergsbygden, Löjliga mötena, Savoyardgossarne, Två ord, Begge arrestanterne, En egendom till salu), Gaveaux (Lilla matrosen), Berton (Aline, drottning af Golconda, Afbrutna concerten), Isouard (Joconde, Intrigen i fönstren), Boïeldieu (Hvita frun, Califen, Begge talismanerne), Auber (Snöfallet), Crusell (Lilla slafvinnan) och diverse kompositörer (Tillfälle gör tjufven). Af dessa
