Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/190

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

184

afbrutna concerten”, där Hjortsberg roade publiken som juden Moses.

Den 29 april gaf Johan Berwald en stor konsert, då hofkapellet utförde uvertyrerna till operorna ”Den stumma” och ”Wilhelm Tell” (premiär i Paris 1829, i Stockholm 1856) och Frans Preumayr lät höra sitt underbara fagottspel. En musikälskarinna sjöng arior ur Rossinis ”Elisabetta” (komp. 1815) och Meyerbeers ”Robert” (premiär i Paris november 1831 i Stockholm 1839) samt en duett med Isak Berg ur ”Wilhelm Tell”. Denna musikälskarinna var tvifvelsutan konsertgifvarens hustru, född Matilda Cohn, som hade en bedårande röst och 1834 utnämndes till första hofsångerska.

Då ”Fidelio” gafs första gången, uppfördes såsom förpjäs Kotzebues enaktsdram ”Testamentet”, där den unga eleven Jenny Lind spelade den ena dottern Johanna, i hvilken roll hon redan året förut uppträdt (se sid. 137). Heimdall skref en vecka därefter om henne: ”Hon röjer i sitt spel en liflig uppfattning, en eld och en känsla, som är vida öfver hennes år och tyckes angifva en ovanlig fallenhet för teatern. Hennes högst märkvärdiga musikaliska sinne och den för hennes år icke mindre sällsynta konstutbildning ha också väckt stort uppseende i de enskilda kretsar, där hon låtit höra sig, handledd af sin lärare herr Berg. Minnet är lika fullkomligt som örat är säkert, och fattningsgåfvan lika snabb som djup. Man på en gång förundras och röres af hennes sång. Hon kan genomgå pröfningen i de svåraste solfeggier och de konstrikaste satser utan att kunna förvillas, ehvad gång än improvisationen hos hennes mästare tager,