Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/232

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

226

underhaltig beskaffenhet, hufvudfiguren misstecknad, akterna skrifna i bakvänd ordning och händelserna "sammanpackade och orediga". Men under årens lopp glömde emellertid kaptenen bort, hur dålig pjäsen var, och under en polemik mellan Stockholmsposten och Aftonbladet, där hans syndaregister obarmhärtigt framdrogs, retade han upp sig ända därhän att han förklarade, det "Blanka" var ett riktigt förträffligt stycke. Kaptenens några gånger begagnade signatur Farbror Mårten hade han fått behålla som öknamn, och en vacker dag läste man i Aftonbladet följande af Andreas Möller författade lustiga satir:


Farbror Mårtens ridt.

För att gifva oss exempel
på en genialisk kupp,
Farbror Mårten gaf sig upp
ridande mot ärans tempel;
storma ville han dess port —
hästen hade själf han gjort.
Rida, rida ranka,
hästen hette Blanka.

Då han skumpat halfva vägen
på sin Blanka, tärd af spatt —
o, hvad svårt och tragiskt spratt!
störtar kräket, och förlägen
han, då intet fanns till bots,
vände skamflat hem till fots.
Rida, rida ranka,
hästen hette Blanka.

Innan kvällen, efter sägen,
kom en kritikus och tog
Blankas päls, samt åteln drog
enligt lag från stora vägen.
Om ej farbror flytt så brådt,
hade han fått samma lott.
Rida, rida ranka,
hästen hette Blanka.