Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/235

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
229

början ofta kallades. Af dessa äro tre i C-dur och en i E-dur, hvilken numera spelas som inledning till operan. Nummer 3 är den mest fulländade och geniala och är en bearbetning af nummer 2. Den första uvertyren står närmast i samband med operans sceniska innehåll, men har aldrig blifvit uppförd tillsammans med operan, emedan Beethoven ej gillade den. Mendelssohn tyckte däremot om den och uttryckte sin förvåning öfver att den aldrig spelades.

Sid. 183.

Med anledning af omnämnandet af Dalayracs sköna opera ”Slottet Montenero” begagnar jag tillfället att rätta ett oegentligt uttryck å sidan 177 i andra delen af detta arbete, där J. Wässelius (Laura) och Cederholm (Léon) omtalas i ”de bägge älskandes partier”. Dans l’amour — säger den elake fransmannen — il est toujours un qui aime et l’autre qui se laisse aimer. Om också den grymme Léon var aldrig så passionerad, föredrog dock Laura att låta sig älskas af den söte Louis de Gaëta, och hade således ”de bägge hufvudrollerna” måhända varit ett lämpligare uttryck.

Sid. 210.

Bager var en hederlig handelsman i Malmö, död 1782, och Bjugg tullförvaltare i Enköping, död 1807. Båda voro för sina befängda och löjliga rimmerier mycket bekanta versmakare. Atterbom uppdrager följande skillnad dem emellan: Bager uppnådde af ren naturell det yttersta af platthet; Bjugg uppnådde genom en blandning af naturell och åt det sublima riktad sträfvan det yttersta af svulst.”

Sid. 214.

I den 1918 utkomna monografien öfver Anders Lindeberg omtalas å sidan 79, att C. Fr. Dahlgren fungerade såsom juryman i Flugsmällemålet. Af de vid