Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

46

dömde därför Mannerhjerta fri från straff, men ålade Torsslow en plikt af en månads lön. Mannerhjerta fordrade nu, att Torsslow skulle återtaga sitt okvädinsord. "Ja – sade grefve Puke – herr Torsslow bör återtaga det skällsord ni mot löjtnant Mannerhjerta användt". Torsslow lär då, enligt Pukes påstående, ha med trotsighet svarat, att Mannerhjerta vore förtjänt af den oanständiga benämning Torsslow mot honom brukat, och hvilken Torsslow nu upprepat. På grund af denna mot Puke visade vanvördnad ålade han Torsslow att genast träda i arrest, hvarifrån denne utsläpptes först två dagar därefter.

Så snart han blifvit fri, begärde han i en inlaga till teaterdirektionen att få skriftligt utslag jämte besvärshänvisning, men grefven återsände utan vidare hans anhållan. Han skref då den 26 oktober till hofexpeditionen och besvärade sig, i tanke att det var rätt forum, men äfven detta memorial blef honom återställdt. Så mycket vann han emellertid därmed, att han den 27 fick det åstundade skriftliga utslaget från Puke jämte besvärshänvisning till Kungl. Maj:t, i enlighet med hvad k. brefvet af den 22 december 1804 föreskrifver. Med hjälp af redaktören för Argus, den bekante publicisten Johan Johansson, uppsatte han nu en till konungen ställd besvärsskrift, som inlämnades till justitieexpeditionen den 2 november. Torsslow anförde däri klagan öfver grefve Pukes "arbiträra behandling", påstod att talscenens reglemente af 1789 bort mot honom tillämpas, enligt hvilket han skulle bestraffats med endast två riksdaler per lott, men ej operateaterns af 1786, hvarigenom han beröfvades en hel månads lön. Han påstod