vidare, att han af chefen "utöfver lagen" blifvit godtyckligt straffad genom att åläggas göra Mannerhjerta afbön, hvilket han naturligtvis nekat verkställa, och beklagade slutligen att ej protokoll blifvit fördt, som kunde bestyrka hans påståenden. Till råga på alltsammans lät han offentliggöra sin besvärsskrifvelse jämte bilagor i Argus, hvilket ökade den förargelse han väckt hos vederbörande. Grefve Puke påpekade i sin förklaring, att teaterchefen, hvilken har att fordra aktning och lydnad af de under hans befäl ställda personer, bör vara fredad för oförtjänta anfall och beskyllningar af dem och vidhöll sin bestraffningsrätt.
Högsta domstolens utslag föll den 3 december och lydde med uteslutande af inledningen: "Kungl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas dessa underdåniga besvär jämte protokollen öfver de i målet hållna förhör; och hvad först angår Torsslows klagan däröfver, att den honom ålagda plikt blifvit bestämd enligt 8 art. 7 § i Kungl. Maj:ts instruktion af den 7 oktober 1786 för styrelsen af Kungl. Maj:ts spektakler och hofkapell, och icke enligt kungl. reglementet för Dramatiska teatern af den 29 maj 1789; så, alldenstund Kungl. Maj:t uti nådig skrifvelse den 8 juni 1813, jämte förordnande att Kungliga operan och Svenska dramatiska teatern skulle sammanslås och förenas till ett enda verk, stadgat, att styrelsen däröfver skulle föras efter de grunder samt med den rätt och myndighet, som Kungl. Maj:ts nådiga instruktion och reglemente för operateatern af den 7 oktober 1786 föreskrefvo, och att således hvad reglemente och andra vidtagna författningar så för det
