landsorten och därigenom sätta den i tillfälle att vid vanlig tid instundande höst åter begynna verksamheten. Beträffande sitt eget aflägsnande från förste direktörsbefattningen yttrade Westerstrand: ”Om jag härvid endast fick rådfråga mitt hjärtas böjelse och min kärlek för det lugn, som tillförene utgjort min lefnads förnämsta lycka, skulle jag hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla om entledigande från en befattning, vid hvilken jag af inga personliga intressen kvarhålles, som är på en gång den bekymmerfullaste, den besvärligaste och den otacksammaste af alla, och under hvars utöfning jag ägt tillfälle erfara, huru känslor af tacksamhet och hågkomster af den enskilda välviljans yttringar svalna i människohjärtat på ett rum, där tänkesätt ombytas lika hastigt som passionerna och ensamt dikteras af ögonblickets intressen, men då jag såsom ämbetsman är skyldig etc”, hänsköt han denna fråga till konungens afgörande.
I mina samlingar finnes ett ej förut offentliggjordt bref från grefve Lagerbielke till krigsrådet Forsberg rörande dessa förhållanden af följande, lydelse: ”S. H. T. Som jag ej kan komma från den tro, att äfven bland dem som tvertemot deras egna solklara intressen, låtit inleda sig i en vågsam och otillbörlig handling, flera måste finnas, som önska uplysas och må hända få anledning att öfvergifva förbindelser, der de snart sagdt, af ett slags skräcksystem synas qvarhållne, — öfversänder jag härmedelst till Tit:s disposition några Exemplar af min i går utkomna upsats. Det ovedersägliga i bevisen, och det snarare undseende än stränga i uttryckssättet, böra väl icke förfela
