Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
11

Brikolleriets den tiden af inga förhatliga restriktioner klafbundna fester eller från andra dylika tillställningar. Han satte sig då i trappan utanför sin boställsvåning i teaterhuset en trappa upp åt Jakobstorg och sof där den rättfärdiges sömn, tills familjen omsider vaknade. Vi pojkar, som dagligen sprungo i teatertrapporna — nära släktingar till mig bodde i samma uppgång — betraktade alltid med skygg vördnad det hörn i förstugan, där vi visste att "den vidtberömde presidenten" brukat taga sin lilla morgonslummer, en känsla som icke litet ökades, då vi själfva längre fram i tiden blifvit välbeställda brikollister.

Westerstrand gifte sig 1816 med Kristina Wikmanson, dotter till Haydns ende efterföljare i vårt land, musikern Johan Wikmanson, och i sin ungdom mycket känd i Stockholm såsom den förnämsta amatrisskådespelerskan i sällskapet "Nytta och nöje" (se del V, sid. 181). Makarnas yngre dotter Hertha, född 1821, var en bländande koloratursångerska, som med största lätthet utförde de svåraste fioriturer i en violinkonsert. Ehuru icke särdeles stark ägde hennes röst ett det rikaste själsuttryck och en tjuskraft, som oemotståndligt ryckte åhörarna med sig. Våren 1853 debuterade hon med mycket bifall på hofteatern i Koburg såsom Marie i "Regementets dotter" och Rosina i "Barberaren i Sevilla" samt anställdes under följande spelår vid de bägge hofteatrarna i Koburg-Gotha, där hon utförde en mängd framstående roller såsom Zerlina, Nattens drottning, Amina, Isabella, Adina och Margareta af Valois. Spelåret 1855—1856 engagerades hon vid vår kungliga scen,