Oaktadt teatern hela det senare spelåret måst umbära Torsslows talangfulla medverkan, uppgick dock recettinkomsten till 123,650 rdr bko, och den befarade stora bristen stannade vid 12,435 rdr bko.
⁎
Kort innan spelåret 1834—1835 började, hade professor Karl Adolf Agardh i sitt inträdestal i Svenska Akademien 22 augusti om Kungl. teaterns dåvarande tillstånd yttrat följande: ”Den höge stiftaren af Edert förbund ansåg nationalkänslans utbildning hos sitt folk såsom den viktigaste grundvalen för detta folks lycka och den enda säkra borgen för dess själfständighet. Tvenne stiftelser bildades därföre genom honom, hvilka båda, nästan mera än någon annan, voro kära för hans hjärta. Den ena var en nationalteater, den andra var Svenska akademien. — Ännu är icke minnet slocknadt af den tid, då hufvudstadens lysande teater var en skola, ej blott för smaken, men äfven en utbildning af nationalsinnet och en njutning för fosterlandskänslan. Det var då hufvudstadens publik, och således den delen, hvilken småningom ger sin egen riktning och sina seder åt hela nationen, på denna teater dagligen såg framställas Sveriges forna hjältar eller märkvärdiga personer, hörde dem tala och såg dem handla. På den lefvande taflan visade sig antingen de höga gestalterna af Gustaf Vasa och Gustaf Adolf, af Gustaf Adolfs och af Sturens änka, af Helmfelt och af Axel Oxenstjerna; eller också uppdrogos där de rörliga bilderna af
