Den här sidan har korrekturlästs
193
premiär 3 november på en recett för Nils Almlöf, skrefs ett par veckor senare i Aftontidningen: ”Emilia Galotti är det första stycke af större omfång och i en högre tonart, som blifvit gifvet, sedan den nyorganiserade Kungliga teatern erhöll en egen departementschef för dess estetiska detalj. Likväl
Efraim Lessing. Efter oljemålning af Anton Graff.
bekänna vi rent ut, det vi under halftannat decennium, som vi åt Patriis musis ägnat en trogen dyrkan, icke kunna påminna oss nånsin sett ett större skådespel, som så påtagligen vittnat om total frånvaro af en det hela ledande hand, ett öfver det hela vakande öga och omdöme som detta. En rätt klen öfversättning, hvars hufvudfel dock varit lätta att
13 — Svenska teaten VI.
