”Porträtten af Emilia och Orsina voro så fula, att de kunde skrämma fienderna från våra kuster, om de där utställdes”. — ”Landtjunkaren” kunde ges fem gånger, men ”Emilia Galotti” ej mer än fyra, och den tredje nyheten ”Den döde gästen”, en bearbetning i två akter af Zschokkes novell ”Der todte Gast”, försvann efter endast två framföranden. Pjäsen var illa inöfvad. ”Sufflören hade ett strängt arbete, men hela hans kraftyttring kunde ändå icke hindra, att det på ett par ställen gick alldeles i baklås. Allt var tyst som i grafven, då ridån föll”. — I mars 1835 uppfördes ett svenskt original, ett skådespel på vers i tre akter ”Birger Jarl eller Stockholms grundläggning” med musik af Berwald och baletter af Selinder. Det var skrifvet af apotekaren Per Ulrik Huldberg, som 1824 anlade apoteket Fenix i Stockholm, tjänstgjorde som underläkare under koleraepidemien, och själf föll ett offer för farsoten i september 1834. Han visade i sina teaterskrifverier mer beslutsamhet att bli teaterförfattare än utpräglad begåfning och fin smak. Allehanda skref efter premiären: ”Huldberg är död. Den som påstår, att han ägt någon egentlig litterär kallelse här i lifvet, den gör honom stor orätt. Redan som öfversättare var han icke rätt lycklig, och såsom originalförfattare föll det väl knappt någon in att tro honom ens möjlig att använda. Det gick en kallsvett öfver oss, då vi fingo veta om detta originalskådespel. Men det var bättre än vi väntat”. Aftonbladet var icke lika öfverseende. Det yttrar bland annat: ”Stadsanläggningen var något alldeles isoleradt för sig och sammanhänger icke med den öfriga pjäsen annorlunda än som en likör
