30
bägge rivaler förtro sig nu till honom och be honom hjälpa sig. Han å sin sida förtror sig till den pigga kammarjungfrun Lisette, hvilket får en önskad utgång. Dessa intrasslade förhållanden ge anledning till en mängd roliga förvecklingar, hvilka i förening med den lätta och lifliga dialogen mycket intresserade publiken och underhöll en ständig munterhet i salongen. Dessutom spelades stycket särdeles väl. Almlöf utvecklade som majoren en större otvungenhet än han vanligtvis var mäktig i lustspelet. Charlotte Ficker i sitt naiva spel som Sophie och fru Erikson och Torsslow i Lisettes och Henriks roller voro förträffliga. Mest roade dock Sevelin som den löjlige och skorrande sprätthöken von Saar, i hvilken figur han härmade ett kändt Stockholmsoriginal. Stycket har i våra dagar gifvits på en af den gamla Dramatiska teaterns elevuppvisningar den tiden dessa voro offentliga och väckte äfven då mycken munterhet bland publiken, väl inöfvad som komedien var af nybörjare, hvilka sedan vetat förskaffa sig ett namn inom teatervärlden.
I januari 1833 uppfördes för första gången en af Kotzebues tarfligaste farser ”Putsmakaren”. Hyckert ådagalade i titelrollen stor liflighet i gester och minspel under de tre akter stycket pågick, men ansågs ha väl mycket fallit för sin svaghet att imitera Torsslow i hans komiska roller. Påföljande månad gafs ”Ett ögonblicks oförsigtighet”, en obetydlighet i en akt, särdeles väl spelad af Charlotte Erikson samt herr och fru Torsslow. Stycket var öfversatt af ryttmästaren Fredrik Rosenborg, hvars för scenen alltför trögkörda språk retuscherats af både fru
