Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
31

Erikson och Ulrik Torsslow. Trots så många medarbetare kvarstod dock en sådan otymplighet som att kalla un ami de collège för kollegievän(!). Men hvad kunde man icke den tiden få höra i öfversättningsväg. I Kotzebues dram ”Testamentet” titulerades under ett kvarts sekel, från 1808 tills den hösten 1833 försvann från repertoaren, ”Wachtmeister Walter” på affischen för — vaktmästare vid öfverstens regemente, och detta ehuru under den tiden icke så få högre militärer aflöst hvarandra både som första och andra direktörer för teatern. En liknande ”vaktmästare” gick igen i Almlöfs gestalt i ”Louise och Walborn”. Våren 1833 uppfördes på en recett för en af hofkapellets ledamöter uvertyren till ”Elverhøi” under den hybrida titeln Elverhögen på teaterns affischer. I Stockholmsposten fick man läsa underrättelser om Les courtisanes de Palais Royal under den för de högre sällskapskretsarna något komprometterande öfverskriften ”Hofdamerna i kungliga palatset”, och allmänheten uppbyggdes af meddelandet att ”drottningen af Portugal firat sin gemåls dödsdag som vanligt instängd på sina rum med en ung general (jeûne général = allmän fasta). Själfva Lars Johan Hiertas nystartade Aftonblad lät komma sig till last i en för öfrigt förtjusande skildring från Schweiz en ”storhertig”, sittande på en af det gästvänliga landets alptoppar (grand duc = berguf). Den frisinnade redaktören fick länge till sin harm bära titeln av storhertig, men den älskvärde herre, som förskaffat honom denna opåräknade äretitel, lär hastigt försvunnit utför redaktionstrappan.

*