Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/98

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

92

Kotzebues bägge Kråkvinkelpjäser, ehuru dem underlägsen i komisk kraft. Författaren har låtit borgmästaren Nikolaus Storck förlofva sig på gamla dagar, skapat en kantor med en dotter, som älskar en ung aktör, och låter denne, för att tilltvinga sig kantorns samtycke och slå sin af fadern gynnade rival ur brädet, kläda ut sig till den stora sångerskan Catalani och begagna det inflytande han i sådan egenskap utöfvar på Kråkvinkelsborna att genomdrifva sina egna och ett par goda vänners kärleksplaner. Skådespelaren Ignaz Schuster, wienarnas förklarade gunstling, för hvilken pjäsen ursprungligen skrefs, var en liten ful och puckelryggig man, men som genom lifligheten och kvickheten i sitt spel intog en första rangens plats inom den burleska komiken. Han hade också komponerat musiken till stycket. Hos oss framställdes rollen af Habicht, hvars böjliga falsett lånade sig utmärkt väl till karikeringen, och hans entré med den musikaliska hälsningen till den församlade menigheten var af en ytterst komisk verkan. Han sjöng och spelade sin roll alldeles förträffligt. Man märkte, att han sett och hört den världsberömda sångerskan, och till och med hans ansikte påminde om förebilden. Emilie Högquist hade också en särdeles lycklig afton. Hon spelade aktörens syster och var förklädd till sångerskans cicisbeo. I sitt eget köns roller på den tiden ofta både stel och tvungen förde hon sig här med ledighet och säkerhet, var den allra sötaste lilla fänrik man ville se, spelade med lif och finess och bröt på italienska med verkligt behag. Om salig Ovidius lefvat, yttrade en åskådare, hade hon säkert blifvit