Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/99

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
93

ämnet för en af hans metamorfoser. Sedan den kvällen spelade hon gärna och med fördel karlroller och var till och med ibland road af att klädd i manlig dräkt tillsammans med några vänner i skymningen promenera upp till Brunkebergstorg och där vid pumpen kurtisera de vattenhämtande tjänstflickorna. Lars Hjortsberg däremot tycktes icke vara särdeles förtjust i denna tredje variant af sin borgmästare Storck, hvilken heller icke erbjuder samma resurser åt skådespelaren som de Kotzebueska Kråkvinkelpjäserna. Publiken var emellertid road, och kronprinsen såg om stycket i sällskap med excellensen Brahe och hofmarskalken von Beskow redan andra gången det gafs.

För spelåret är för öfrigt endast att anteckna, det den sextioårige hofkamreraren Gabriel Åman, som ett par år förut haft sin afskedsrecett, på grund af mässfall återigen kom att visa sig på scenen. Det var när ”Hamlet” den enda gången under säsongen gafs 22 november med Fr. Kinmanson och Sara Torsslow som konungen och drottningen, Torsslow och Charlotte Erikson som Hamlet och Ofelia, Collberg som Laertes och Almlöf som Horatio. Både Lindman och Deland, som spelat Polonius, hade sjukanmält sig, och för att slippa ändra programmet eller ställa in föreställningen frågade man den åldrige skådespelarveteranen, om han ville göra teatern den tjänsten att än en gång utföra sin gamla roll. Och det ville han naturligtvis och gjorde det också, och det utan att tidningarna med ett ord omnämnde händelsen eller Dahlgren anmärkte det i sina Anteckningar.