Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/117

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
111

drottning i "Trollflöjten", där Fredrik Kinmanson ändtligen fick sjunga Sarastros parti, hvilket han bort fått sig tilldeladt tjugu år förut. Elise Frösslind gjorde åter Pamina nästan med ungdomens hela friskhet. Fru Sevelin hade all anledning att hysa bittra känslor mot teaterdirektionen, som vägrat henne full pension, då flera af hennes yngre kamrater erhållit sådan, utan att ens därtill vara berättigade. Direktionen, som med skäl fruktade, att fru Sevelin, då hon vid inropningen ämnade harangera publiken, skulle i likhet med fru Torsslow, Karl Fr. Berg och Per Sevelin kommo fram med några för direktionen obehagliga uttalanden, förbjöd henne att tala till publiken, ett förbud som dädanefter skulle gälla alla teaterns sujetter. — Efter fru Sevelins afgång gafs "Trollflöjten" några gånger för halft hus, hvarvid fru Enbom sjöng Nattens drottnings parti, där man tagit bort de höga tonerna och lagt dem för flöjten, hvarigenom onaturliga pauser uppkommo för rösten.

"Marie de Sivry", en dram i tre akter af m:me Marguérite Ancelot, f. Chardon, gift med Clémentines författare, gafs för första gången 22 maj i en smakfull öfversättning af F. N. Berg. Hela pjäsens värde ligger i Maries roll. En sextonårig flickas kärlek uppoffras frivilligt för att genom giftermål med en rik men obehaglig man rädda hennes faders heder och existens. Efter ett åttaårigt glädjelöst äktenskap återser hon den forne tillbedjaren, som af en händelse införes i huset af mannen, hvilket hos henne framkallar en strid mellan plikt och känsla, där den förra är nära att ge vika. När slutligen efter sexton år den