genom en ren tillfällighet elev vid Kungliga teatern. Han följde nämligen en dag en skolkamrat upp på en repetition och tillfrågades då af balettmästaren Ambrosiani, om han hade lust att på aftonen biträda i en procession, för hvilket besvär han skulle få en riksdaler. Sedan han erhållit tillstånd af sina föräldrar,
V. Pettersson såsom dalkarl i "Ett nationaldivertissement". Efter teckning af J. V. Wallander.
ett fattigt arbetsfolk, gick han dit och fann ett sådant nöje af tjänstgöringen, att han önskade fortsätta och sökte sig in i balettskolan, där han avancerade till premiärelev 1834 och sekunddansör 1835 samt var från 1838 till sin död anställd såsom premiär- och groteskdansör, i hvilken senare egenskap han ansågs särdeles utmärkt. Samtidigt var han engagerad som skådespelare, ehuru han sällan anlitades såsom sådan. Från 1846 till 1851 var han tillförordnad
